Fönster – En översikt 1600 – 1950
De första fönstren var bara hål i väggen som kunde stängas med en lucka. Med tiden kom de att täckas med pergament, det vill säga hudar som skrapats så tunna att de nästan blev genomskinliga. Först därefter kom glaset, någon gång under antiken. Det äldsta med säkerhet daterade glas vi känner till är från Pompeji år 79 e.Kr vilket du kan läsa mer om i artikeln Fönsterglasets historia. Glas var dyrt och svårt att tillverka i stora format. Till och med 1600-talet var glas därför relativt ovanligt. De glasrutor som tillverkades var mycket små och sattes i blyspröjs som i sin tur var fästa i en korspost av trä formad så att de fyra kvadranterna blev lika stora. Mot slutet av 1600-talet startade den första större svenska glastillverkningen utanför klosterverksamheterna, vilket medförde att fönster med glas blev vanligare i Sverige. Under 1700-talet utvecklas glastillverkningen mot större format vilket i sin tur kräver mer robusta infästningar, varför blyspröjsen övergavs till förmån för trä. Tvärposten som under 1600-talet delat fönstret på mitten flyttas nu högre upp i fönstret, så att den nedre luften blir högre än den övre, men det här gäller framförallt i högreståndsmiljöer. I allmogegårdarna är fönstren fortfarande små och kvadratiska med endast en mittpost.
Parallellt med att tvärposten skjuts uppåt i fönstret under 1700-talet fortsätter utvecklingen mot allt större glasrutor i fönstren. De fönster som under tidigt 1700-tal varit småspröjsade tenderar därför att i bättre bemedlade miljöer mot slutet av 1700-talet vara sexdelade. Det småspröjsade fönstret lever dock kvar utanför övreståndsbebyggelsen även efter att tvärposten helt försvunnit kring sekelsskiftet 1800. Det sexdelade fönstret med två utåtgående bågar och mittpost blir den vanligaste fönstertypen under nästan hela 1800-talet. Det är också nu på 1800-talet som fönsterkarmarna börjar förses med en fals för lösa innerbågar för att hålla kylan ute på vintern. Innerbågen sätts i till vintern och plockas av till sommaren. Kopplade fönsterbågar börjar dock introduceras redan mot 1800-talets slut efter att C A Flodquist och C G Hallberg i Helsingborg fått patent på uppfinningen 1889.
Med industrialismen kommer även kunskapen att tillverka än större glasrutor, vilket leder till att bågarnas spröjsar försvinner helt mot 1800-talets slut. Det här sammanfaller med tidens strävan efter ljus, luft och hygien. Takhöjden i bostäderna görs högre och fönstren följer med för att underlätta luftombyte, något som innebär att tvärposterna återkommer i fönstren. Under 1870-talet ser vi en återkomst av korspostfönstret, fast nu utan glasbrytande spröjs och med vädringsfönster i fönstrens övre lufter. Under 1890-talet blir det så kallade T-fönstret, eller det tre-delade fönstret omåttligt populärt.
Men spröjsen är inte borta för alltid. Vid sekelskiftet kommer de igen, men men den här gången av rent stilistiska skäl. Sekelskiftets arkitekter använder i hög grad fönstren för att förstärka fasadgestaltningen, antingen för att man som jugendarkitekterna önskar hitta nya uttryck utan historiska förebilder, eller i nationalromantisk anda under 1910-talet, återknyta till ett medeltida ideal med småspröjsade fönster. Under 20-talet börjar man istället blicka tillbaka till den klassiska arkitekturen och vips så är empirens sexdelade fönster tillbaka på plats i gårdarna men nu med något större höjd.
Högmodernismen som man kan säga slår igenom i Sverige i samband med Stockholmsutställningen 1930 introducerar perspektivfönstret, gärna satt i form av fönsterband, eller fönster över hörn i den svenska arkitekturen. I den mindre påkostade bebyggelsen under 1930- och 1940-talen tar det här sig främst uttryck i form av det spröjslösa två- eller treluftluftsfönstret. Stora perspektivfönster börjar nu att pivåhängas. 1940-talet innebär en tillfällig återgång mot mer klassiska ideal, vilket gör att spröjs återkommer i vissa typer av byggnader. Vanligt är även att en assymetrisk indelning av fönstret börjar göras vilket under 1950-talet tar sig uttryck i det mycket vanliga tvåluftsfönstret med en stor och en liten båge, ett fönster som kommer hänga med hela vägen in i 1980-talet.